-

När jag sitter uppe om nätterna efter jobbet för jag inte kan sova brukar jag alltid kolla runt på kläder och skor, men jag har sett allt och inga nyheter hade kommit in sen jag kollade imorse. Då började jag istället läsa igenom min gamla blogg. Alltid när jag gör det brukar jag ångra mig efteråt, men inte denhär gången. Först började jag läsa om min förlorade vän, hur jag hade skrivit så lugnt och förstående dagarna efter beskedet, som jag verkligen förstod vad som hade hänt men egentligen inte hade en aning om vad som väntade. Om hur jag gick på massa fester för jag trodde det skulle hjälpa, men som alltid slutade med att jag gick hem tidigare än alla andra, gråtandes. Sen började jag klicka fram och tillbaks mellan alla andra inlägg jag skrivit genom åren och blev alldeles varm i kroppen. Jag läste om sjuka drömmar, thailändska klänningar på majsfält. Om chris brown på hovet tillsammans med Carro. Om mig och Johanna K, som var min andra halva under en lång period, och vad vi har gjort. Hur vi skrev "shiiiet" till varandra istället för shit. Trodde vi att vi va coola? Om "If you love life, show it", om hur det var vårat motto och vi gjorde allt för att leva upp till det. Om när jag firade jul på en strand i abu dhabi tillsammans med familjen, då vi hade med oss pepparkakor och glögg som vi åt under strålande sol. Om hur jag och min lillasyster försökte få ut en humla från vardagsrummet men var så rädda att vi sprang så fort den kom i närheten och det slutade med att jag sprang in i stackars Julia så hon föll i backen med en duns. Haha. Om finaste vänskap. Om hur jag trodde att jag visste vad kärlek var men var helt ute och cyklade. Och på ett sätt saknar jag att va 16 och tro att jag vet allt. Då våra största problem egentligen bara var en fis i rymden. Då jag hade Andrea vid min sida. Då vi kunde festa fredag + lördag utan problem och vi provade allt som vi var nyfikna på. Då vi inte behövde ta något ansvar alls. Och jag minns när då var mitt nu. Allt har istället blivit till minnen, både bra och dåliga. Så mycket jag har lärt mig av alla tabbar, vuxit och samlat på mig erfarenhet av allt jag upplevt. Jag skulle inte vilja leva om det. Jag är glad att va där jag är idag, den jag är idag. Att ha ett fast jobb, att ta mer ansvar, att inte ta så hårt på alla småproblem, att ha blivit en mycket starkare person än vad jag var då, att ha bättre självkänsla och inte tro att alla tycker jag ser konstig ut varje gång lite för mycket folk kollar åt mitt håll på stan, att ha världens finaste pojkvän och nu veta vad kärlek är. Vänskap, familj är kärlek. Det är sånt som format mig till den jag är. Det är sånt som betyder något. Allt jag har upplevt har alltid varit tillsammans med någon annan, aldrig ensam. Och just nu har jag alla jag behöver runt omkring mig. Jag är lycklig.