-

Vilken dag. Upp klockan 6, åka till jobbet klockan 7, jobba till 20 över 4, hem till farmor och farfar och äta våfflor i solen, hem och byta om, till hageby och kolla på Anton som spela match, han fick en knuff och flög in i ett hjärnräcke. Alltså herregud. Innan jag såg att det inte va så allvarligt som jag trodde, så trodde jag att jag skulle förlora honom. Har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Det blev iallafall ett ca 5 timmar långt besök hos akuten, men allt va lugnt och nu är jag äntligen hemma i min säng med mackor brevid mig. Jag är så lättad att han mår bra, min älskade fina kille. Vad skulle jag göra utan dig?

Jag kommer sova så gott inatt.